Vad är grejen med att ha en AI-tvilling?
Ett middagsexperiment fick mig att inse poängen med att digitalisera sig själv.
I förra veckan skapade jag en AI-version av mig själv.
Inte för att ersätta möten med andra människor – utan för att göra dem mer meningsfulla.
Inspirationen kom från en AI-salongen-middag jag hade för några veckor sedan. Jag hade bjudit in en brokig skara vänner och bekanta med vitt skilda jobb: inom konst, spel, design, forskning, AI.
Alla hade dock två saker gemensamt:
De kände inte varandra.
De var alla personer jag verkligen tycker om att diskutera med.
Jag ville att de snabbt skulle komma förbi den typiska ytliga fasen man ofta hamnar i när man träffar människor för första gången i ett socialt sammanhang.
Jag tänkte att det vore coolt om jag på något sätt kunde ge alla snabb tillgång till några av de mest intressanta sidorna hos varandra. Sådant som väcker nyfikenhet och gör det lätt att ställa frågor som går mer på djupet.
Så jag gjorde tre saker:
Jag skrev en introduktion för varje person, där jag lyfte fram en egenskap som jag verkligen gillar och som är lite annorlunda.
Jag skapade en AI som jag matade med mina intros och lite info om varje gäst som gick att hitta på internet.
Jag lät AI:n föreslå ämnen som potentiellt skulle kunna leda till intressanta samtal mellan varje par av gäster. Jag fixade sedan ett personligt kort för varje gäst, med alla ämnen som AI:n föreslagit.
Under middagen gjorde jag min intro för varje person, och sen var det fritt fram att ställa frågor och bidra med tankar.
Och efter middagen provade några av gästerna att prata direkt med AI:n. Den kunde då föreslå vem i gruppen de skulle prata med om ett specifikt ämne.
Cyborgs? Snacka med Tove.
Existentiell ångest? Fråga Katja.
Tanken på att skapa en AI-version av mig själv har jag haft rätt länge. Och jag diskuterade det faktiskt med Tove för nästan ett år sedan när hon gästade mig på scenen på AI-salongen om artificiellt liv (finns som podd här).
Men den här middagen fick mig att inse att man inte behöver några enorma datamängder för att skapa en värdefull AI-version av sig själv.
Det räcker långt med att bara samla in några få, men viktiga, pusselbitar.
Jag skapade snabbt en AI som fick koll på alla AI-experiment jag har gjort, utifrån mina nyhetsbrev och manusen till mina föreläsningar.
AI-John har bara existerat i en vecka, men har redan visat sig vara användbar:
I fredags fick jag en förfrågan om att hålla en föreläsning om AI inom sjukvården. AI-John kom på hur jag kunde rama in många av mina experiment för att passa just den publiken. T.ex. botten för att hantera svåra samtal som jag skapat skulle kunna vara ett superrelevant case för utbildning av vårdpersonal.
I lördags träffade jag och min dotter Ester fotografen Klara G på en utställning. Jag hade haft ett flummigt samtal med AI-John innan, som resulterat i ett gäng frågor för mig och Ester att ställa till henne.
Det ledde till att jag lärde mig massa nytt och spännande om hennes konstnärliga process, trots att vi känt varandra i mer än 15 år och gjort 6 olika projekt ihop (nu senast mina AI-salongen-bilder). Jag förstod nu t.ex. hur hennes teaterbakgrund influerat hennes otroliga förmåga att bygga upp visuella världar.
Foto: Klara G I tisdags åt jag lunch med VC:n Camille Zivré, som jag inte träffat tidigare. AI-John gav mig inför mötet en lista över mina AI-experiment som kunde vara relevanta att diskutera med henne, baserat på hennes intresse för konst och terapi. Bland annat visade det sig att mitt och Toves konstkoncept "Den talande ladan" hade paralleller till en vision Camille haft för massa år sedan.
För ett år sedan trodde jag att en AI-version av mig själv mest skulle vara ett sätt att ge andra människor digital tillgång till information i mitt huvud som redan var lätt tillgänglig för mig själv.
Jag hade fel.
AI-John hjälper till genom att ge MIG tillgång till de erfarenheter och idéer som är användbara för stunden, men som annars hade legat gömda nånstans i bakhuvudet, utom räckhåll.
AI-John kan dessutom göra smarta kopplingar mellan innehållet i min hjärna och fenomen i världen utanför på ett helt övermänskligt sätt.
När jag drog igång AI-salongen var det för att jag kände att AI verkligen hade potential att förändra vad det innebär att vara människa.
Hah, läs den meningen igen. Sjukt bombastisk formulering eller hur?
Men det börjar bli verkligt nu.
/John
AI-salongen finns också på Instagram.
Sjukt spännande John
Vilket program använde du dig av för att skapa en AI-tvilling?